4 november 2014

Återrapportering till regeringen

Prognoser för utbetalningar 2014-2018, november 2014

Enligt Arbetsförmedlingens beräkningar i denna prognos förväntas den totala arbetslösheten att uppgå till 8,0 % 2014, jämfört med 8,1 % 2013. Arbetslösheten bedöms fortsätta minska kommande år under prognosperioden - 2015 till 7,6 %, 2016 till 7,3 %, 2017 till 7,1 % och 2018 till 6,9 %. Beräkningen grundar sig på den arbetsmarknadsprognos som presenterades i juni 2014.

Arbetsförmedlingen konstaterar att den nytillträdda regeringens politik och tilldelning av ekonomiska resurser sätter fokus på myndighetens uppdrag att både förhindra och bryta långtidsarbetslöshet. Ett mer aktivt arbete ska bedrivas med arbetssökande tidigt i arbetslösheten och fokus på matchningen kommer att öka. Myndighetens kontakter med arbetsgivare ska utvecklas som en viktig del för att kunna åstadkomma en effektivare matchning. Ungdomar ska särskilt prioriteras och en 90-dagarsgaranti för ungdomar ska införas successivt. Samtidigt ska myndigheten arbeta för att sysselsättningsfasen ska avvecklas och fler långtidsarbetslösa ska komma i arbete.

Då regelverket ännu inte är på plats för de nya reformerna och det är oklart i vilken takt som kommunerna kommer att kunna erbjuda platser i de nya programmen är volymprognosen osäker. Myndigheten har beräknat den volymuppgång som behövs för att på sikt komma upp i de volymer som krävs för att förbruka anslagen. Arbetsförmedlingens prognos över utvecklingen av antalet deltagare i traineejobb och extratjänster är något mer försiktig under 2015 och 2016 än vad anslagsnivåerna ger utrymme till. Samtidigt är prognostiserad volymutveckling att betrakta som mycket ambitiös. Uppbyggnadstakten måste ske på ett sätt som säkerställer kvaliteten i utvecklingen och etableringen av de nya reformerna.

Väsentliga förutsättningar för att regeringens reformer ska kunna genomföras i enlighet med denna prognos utgör de föreslagna, förstärkta resurserna på anslagen 1:1 och 1:3. Att fler erbjuds anställning eller studier ska, tillsammans med en fortsatt minskande arbetslöshet, leda till att antalet arbetssökande med aktivitetsstöd minskar under prognosperioden, vilket i sin tur leder till ett minskat medelsbehov på anslag 1:2 ap1.

Andra väsentliga förutsättningar handlar om att ett tydligt regelverk snabbt kommer på plats och att överenskommelser mellan parter både centralt och lokalt upprättas.

Myndighetens rekryteringar till följd av ett höjt förvaltningsanslag måste också hinna komma på plats, innan dessa kan förväntas bidra till en positiv effekt på reformernas volymutveckling.

Utöver utbyggda reformer för att öka utflödet ur sysselsättningsfasen är en viktig ambition att öka aktivitetsnivån inom jobb- och utvecklingsgarantin, i syftet att minska inflödet av nya deltagare i sysselsättningsfasen.

Även myndighetens förnyelseresa är väsentlig för att kunna genomföra reformerna. Satsningar kommer att göras för att utveckla digitala självservicetjänster. Samtidigt kommer myndighetens kontorsstruktur att effektiviseras. Resurser som frigörs till följd av dessa förändringar kommer att förstärka myndighetens arbete med att utveckla arbetsgivarkontakterna.

Den förstärkning av förvaltningsanslaget avseende etableringsuppdraget som föreslås motsvarar inte det ökande behovet. Antalet nyanlända personer som har rätt till insatser från Arbetsförmedlingen fortsätter att öka i högre takt än anslaget. Därför är Arbetsförmedlingens bedömning att uppdraget även fortsättningsvis är underfinansierat. Risken för att myndigheten framöver inte kommer att kunna upprätthålla det stöd som nyanlända inom etableringsuppdraget har rätt till bedöms som påtaglig. Detta får fortsatta negativa konsekvenser för förutsättningarna att genomföra syftet med etableringsuppdraget, men också negativa konsekvenser för verksamheten och arbetsförmedlarnas arbetsmiljö.

Att etableringsuppdraget i grunden vilar på en rättighetslagstiftning där lag och förordning ställer krav på Arbetsförmedlingen ger litet utrymme att kunna prioritera i en situation där behovet av hjälp ökar drastiskt. Anslaget ger inte förutsättningar att ge denna hjälp fult ut. Arbetsförmedlingen fortsätter att se över hur och på vilket sätt prioriteringar kan ske för att underlätta en mycket ansträngd situation inom ramen för befintligt regelverk. Givet en rättighetslagstiftning är dock utrymmet för prioriteringar litet utan att det sker på bekostnad av lag- och förordningsefterlevnad. Det finns därmed ett behov av att se över lagstiftning och regelverk för att förenkla arbetssätten.

För att kunna upprätthålla stödet till nyanlända inom etableringsuppdraget på en rimlig nivå är Arbetsförmedlingens bedömning att förvaltningsresurserna behöver förstärkas med ytterligare 150-200 miljoner kronor redan 2015 för att kunna rekrytera fler arbetsförmedlare. Även kommande år under prognosperioden behöver anslagsposten förstärkas till 1,9 miljarder kronor 2016 samt 2,2 miljarder kronor för 2017 respektive 2018. Sett i relation till Migrationsverkets prognoser över antalet deltagare är det uppskattade resursbehovet dock lågt räknat. Egentligen är behovet av extra resurser än större. Nivån här är vald utifrån en bedömning av myndighetens kapacitet att bygga ut verksamheten.

Myndigheten bedömer även att anslaget avseende Lots och programinsatser inom etableringsuppdraget är för lågt räknat. I takt med att kostnaderna för Lots, som är en rättighet, kommer att öka minskas utrymmet för programinsatser.

Tillägsinformation

Mer information