6 december 2017

Nu har vi chansen

Idag kom senaste numret av Arbetsförmedlingens personaltidning "På Jobbet" från tryckeriet. Jag ber att få dela krönikan som jag skriver.

Trevlig läsning!

/Mikael

Mångfald berikar! Det är en utbredd sanning i dag som de flesta av oss skulle skriva under på med övertygelse. Vad är mångfald i arbetslivet? Jo, om medarbetarna på en arbetsplats någorlunda återspeglar den mångfald som samhället består av – i form av kön, etnicitet, ålder – förbättras förutsättningarna för en bra verksamhet. Arbetslaget får ett bättre underlag för att analysera och komma med kreativa lösningar. Företag och myndigheter som avspeglar samhällets mångfald bland sina anställda skapar en hög grad av förtroende hos sina kunder och bland medborgarna.

Jag tror att de flesta av oss även skulle stå för den här beskrivningen. Men det finns tyvärr ett störande problem i sammanhanget. Inte alltför sällan brister det i samstämmighet mellan tanke och handling, mellan övertygelse och praktik när det rör sig om mångfald.

Jag vill inte verka alltför dyster. Visst har det hänt mycket. Både samhället och enskilda individer har tagit stora steg framåt. Men fortfarande saknas det en bit. Fortfarande kan vi inte hävda med övertygelse att mångfalden i arbetslivet utvecklas som den borde.

När vi granskar de grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden kan vi konstatera att de kan kopplas till några av de grunder som ingår i mångfalden. Det vill säga är du född utanför Europa, har ett funktionshinder eller är över 55 år har du svårigheter i varierande grad att få ett jobb. Det viktigaste hindret är visserligen utbildningsbakgrund – utan gymnasiekompetens är det mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden – men dessa tre grunder som jag nämner är absolut inte försumbara.

I synnerhet efter den långvariga högkonjunkturen som har genomsyrat svensk ekonomi och arbetsmarknad har dessa grupper blivit alltmer synliga och bildar en mycket tydlig relief bland de arbetssökande.

Vad gör vi? Utbildning är självklart den enskilt viktigaste faktorn för att förbättra chanserna på arbetsmarknaden. Vi har fått bra förutsättningar från regeringen att förmedla sökande vidare till studier. Nu måste vi också bli bättre på att motivera dem att göra det. Bättre rustning av de sökande, adekvata arbetsmarknadsutbildningar och effektivare matchning är andra viktiga nycklar. Men det krävs också attitydförändringar hos arbetsgivarna.

Den goda arbetsmarknaden har lett till en påtaglig kompetensbrist och arbetsgivarna törstar efter kompetens. Denna obalans mellan brist och efterfrågan har lyckligtvis lett till att arbetsgivarna börjat ändrat sina strategier för att ta vara på den kompetens som finns bland de sökande. Man sänker kraven på utbildning, kunskaper i svenska och erfarenhet där det inte är befogat.

Nu gäller det att också vi på Af fördjupar vår dialog med arbetsgivarna för att stödja dem i denna utveckling för en mångfald i arbetslivet även i praktiken. Ty, vi vet att det inte är orden, det är handlingarna som gäller. Det sade redan de gamla romarna.