23 februari 2017

80 miljarder - arbetsmarknadspolitik kostar

Arbetsförmedlingen är en av Sveriges viktigaste myndigheter som hanterar ett av landets viktigaste politikområden. Det märks inte minst i den debatt som seglat upp efter Allianspartierna och SD:s utspel om att myndigheten bör läggas ned. Efter utspelen har jag såklart fått en del frågor – inte minst från medarbetare, men också media – om vad jag tycker. Mitt svar är att det är både naturligt och önskvärt att politiska partier utvecklar idéer och formulerar förslag, men att vi som myndighet vare sig har synpunkter på eller går i polemik mot politiska utspel. Vår uppgift är att genomföra den politik som regering och riksdag beslutar samt bistå med beslutsunderlag och expertkunskap.

Samtidigt lyssnar vi såklart på vad som sägs i debatten och utan att recensera några av förslagen som nu förts fram – tänker jag att mycket av den kritik som riktas mot myndigheten rör sådant som Arbetsförmedlingen fångat upp och hanterar i den omgörning av myndigheten som pågår för fullt och som vi kallar Förnyelseresan.

När jag kom till Arbetsförmedlingen för snart tre år sedan stod vi väldigt nära vägs ände med enorma utvecklingsunderskott, omfattande problem med ledning och styrning och ett förtroende fullständigt kört i botten. Det var anledningen till att vi omgående påbörjade Förnyelseresan. Idag är vi en betydligt bättre fungerande myndighet. Vi har fortfarande ett alldeles för lågt förtroende men i de två senaste årens mätningar har vi faktiskt lyckats vända trenden och påbörjat en mödosam, om än långsam klättring i förtroenderankingen.

Verkliga förändringar tar tid

Förändringar på riktigt tar tid att genomföra. Nu – när det snart är halvtid kan jag konstatera att vi går i takt med vår strategiska karta som visar vägen till målbilden 2021. Vi vet vilka problem vi har som myndighet och vi jobbar dagligen med att rätta till dem. Vår förnyelseresa har utvärderats av Statskontoret och EU-kommissionen och de säger att Arbetsförmedlingen är på rätt väg men att vi har långt kvar. Jag ser det som att de investeringar som vi hittills gjort i myndighetens reformering har gett planerad utdelning. Rent konkret kan det bland annat utläsas i att vi redan förra året kunde uppfylla flertalet av de mål som regeringen satt upp. I år är jag övertygad om att vi kommer förbättra resultaten ytterligare.

Förnyelseresan är starkt förankrad inom organisationen och rent krasst är vi som jobbar på Arbetsförmedlingen ganska vana vid att figurera i den politiska debatten. Min bedömning är att den höga motivationen och det djupa engagemanget att skapa samhällsnytta genom att hjälpa företag och arbetssökande, kommer fortsätta finnas kvar hos Arbetsförmedlingens medarbetare – även fast vi just nu är ifrågasatta. Något som jag däremot kan uppfatta som frustrerande är när debatten tenderar bli så förenklad att både allmänhet och beslutsfattare riskerar få bristande beslutsunderlag.

Ett exempel är debatten om anslagen på 80 miljarder som går till Arbetsförmedlingen och bilden av att dessa skattemedel används ineffektivt eller rent av skulle kunna sparas in om myndigheten läggs ned. Oavsett vem som bedriver arbetsförmedlingsverksamhet kostar arbetsmarknadspolitik. En stor del av Arbetsförmedlingens anslag utgörs av a-kassa, aktivitetsstöd och etableringsersättning. Sammantaget är det 33 miljarder som betalas ut direkt till enskilda medborgare. Det är människor som har ett försörjningsbehov oavsett om vi har en offentlig Arbetsförmedling eller andra aktörer. Därutöver har vi de subventionerade anställningarna som tillsammans kostar 24 miljarder. Närmare 60 miljarder förbrukas alltså oavsett om det är Arbetsförmedlingen eller någon annan aktör som är huvudman. Omkring 11 miljarder går också till aktiviteter och åtgärder för att öka människors möjligheter att få ett arbete. En stor del av tjänsterna upphandlar vi av privata aktörer. Sannolikt kommer det alltid finnas ett behov av olika former av åtgärder för personer som är arbetssökande.

En annan debatt rör matchningsproblematiken som ofta förenklas med att Arbetsförmedlingen misslyckas med att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande. Oavsett vem som ansvarar för matchningen på svensk arbetsmarknad får vi inte glömma att den verkliga matchningsproblematiken bottnar i att en stor andel av de som står till arbetsmarknadens förfogande saknar den kompetens som företagen behöver. Kompetensbristen är så pass allvarlig att den kommer hämma tillväxten i Sverige. Behovet av utbildning och andra insatser kommer att kvarstå under lång tid oavsett vem som har ansvaret för att genomföra svensk arbetsmarknadspolitik.

Arbetsmarknadspolitik dyrt men lönsamt

Hur väl arbetsmarknader fungerar har en enorm påverkan på samhällen oavsett var i världen vi befinner oss. Vi kan se det historiskt och vi ser det idag. Den arbetsmarknadspolitiska ambitionsnivån varierar stort mellan olika länder. I Sverige har vi en lång tradition av aktiv arbetsmarknadspolitik. Den har bidragit till att vi kunnat genomleva nödvändiga strukturomvandlingar och till att vakanstider kortas. Aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till att göra företag konkurrenskraftiga. Och självklart också till att göra det enklare för människor att vara en del av arbetsmarknaden.  

Trots att arbetsmarknadspolitik är en tung post i statens budget ger den sannolikt mångfalt tillbaka. Det ställer dock höga krav på en väl fungerande arbetsförmedling. Därför är den reformering av Arbetsförmedlingen som nu sker så viktig. När vi är en riktigt bra och effektiv myndighet som levererar goda resultat, där våra kunder, arbetsgivare och arbetssökande, känner sig väl bemötta – då kommer vi också se förtroendesiffror som ökar. Vi kommer också sannolikt få en debatt som präglas mer av frågor som rör arbetsmarknadspolitik än frågor om vem som ska genomföra politiken.

/Mikael Sjöberg


Arbetsförmedlare och arbetssökande