6 november 2015

Arbete och kontemplation

I tisdags träffade jag medarbetarna och cheferna i Västmanlands län och Uppsala län på en verksamhetsdag i Västerås. I onsdags gick turnén vidare till Örebro och medarbetarna i Värmlands län, Örebro län och Dalarna. Så här långt har vi avverkat sex verksamhetsdagar. I mitt anförande försöker jag inledningsvis ge en bild av den flyktingsituation som landet befinner sig i och den viktiga roll som myndigheter och kommuner har att spela de närmaste åren.

Arbetsförmedlingen har under lång tid uppmärksammat generationsväxlingen och den arbetskraftsbrist som vi har att möta. Myndighetens analyser visar att vi behöver en hög invandring för att kompensera att det faktum att det föds för få barn i Sverige. Att vi nu tar emot flyktingar kan ses som att vi framtidssäkrar landet. Att vi investerar. Detta sker dock inte smärtfritt. Just nu är det väldigt många människor som kommer till Sverige på en och samma gång. Det innebär enorma utmaningar för samhällssystemen. För att vi ska klara denna investeringsperiod så bra som möjligt är det ytterst viktigt att landets myndigheter är väl fungerande. Jag har full respekt för att Sverige kan tvingas till åtstramningar av flyktingpolitiken för att samhällssystem når en kapacitetsgräns. Men det skulle vara tungt att bära om vi tvingas säga nej till människor på flykt på grund av att enskilda myndigheter inte är välskötta.

Den förnyelseresa som Arbetsförmedlingen genomför känns därmed än mer angelägen. Att skapa en väl fungerande myndighet som kan dra nytta av medarbetarnas fulla potential har nog aldrig känts så angeläget som nu.

Vi utvecklar hela myndigheten och mycket energi går till att stärka Arbetsförmedlingens förmåga till samverkan med andra parter. Vi öppnar oss mot kommuner, organisationer och företag. För att etableringen av de som nu kommer ska bli så effektiv som möjlig är samverkan central. Flera olika samhällssystem ska spela samtidigt. Minst lika viktig som arbetsmarknadspolitiken är skapandet av en fungerande bostadsmarknad, att utbildningsfrågorna får hög prioritet och att kommuner och stat får resurser och går hand i hand.

Det är fantastiskt roligt att stå inför medarbetarna och tala. Jag känner verkligen engagemanget och frågorna efter anförandet tyder på att väldigt många medarbetare på Arbetsförmedlingen har en stark vilja att tillsammans med landets kommuner göra allt för att de flyktingar som nu kommer så snart som möjligt ska komma närmare egen försörjning och bidra till att göra Sverige rikare.

Tolv verksamhetsdagar utspridda på ett fåtal veckor tynger onekligen kalendern - men att öga mot öga träffa samtliga medarbetarna och cheferna runt om i landet ger kraft.

Ett annat sätt att få styrka är att stanna upp. En liten stund av kontemplation. På vägen från Örebro mot Stockholm svänger jag av till Enköping och söker stillhet i Blombergs park. Det är första gången jag besöker platsen som är tillägnad framlidne Leif "Blomman" Blomberg. Jag jobbade nära honom under hans år som minister och han var inte bara min chef utan också en viktig samtalspartner för mig. Vid sin allt för tidiga bortgång var Blomman landets första integrationsminister. Blomman var en person som hade individen i fokus, var övertygad om behovet av att myndigheter behandlade människor likvärdigt och korrekt samt såg ständigt behov av utveckling och förnyelse. Invandring såg han inte bara som en humanitär fråga utan även som ett sätt att utveckla och förnya Sverige. Han var också noga med att när visioner och idéer skulle omsättas till konkreta förslag skulle de vara realistiskt och genomförbara. Jag försöker tänka mig in i hur han skulle resonera kring de utmaningar och möjligheter som vi i dag står mitt uppe i.

Trevlig helg!

Mikael Sjöberg

Mikael Sjöberg vid bysten av Leif Blomman Blomberg