10 mars 2017

Santiagos dröm är en pastafabrik

Santiado Cambone tillverkar pasta.

Med inspiration från de italienska mästarna har Santiago Cambon skapat sin alldeles egna pastafabrik. Han sålde sin bil för att ha råd med utrustningen och är ständigt på jakt efter det perfekta mjölet.

Idén om en pastafabrik har funnits i familjen länge.

– När mina föräldrar kom till Sverige på 70-talet noterade de bristen på färsk pasta. I Uruguay där vi kommer från finns en stor italiensk befolkning och det tillverkas pasta i varje kvarter. Det är lika vanligt som bagerier, säger Santiago Cambon.

För två år sedan blev det han som tog sina första steg mot att förverkliga familjens dröm om ett pastaföretag. Han bokade en resa till Italien och tog sikte på en liten kustby i Ligurien. I ett industriområde fanns en charmig pastamaskinsfabrik som Santiago Cambon fått tips om. Under en vecka deltog han i en kurs där han fick lära sig allt om hur maskinerna fungerar, om hälsa, miljö och hygien och såklart – att göra riktigt god pasta.

Sålde bilen för att köpa utrustning

När han kom hem till Göteborg igen kände han sig väldigt inspirerad och fast besluten att skaffa sig en professionell pastamaskin. Problemet var bara att den kostade kring hundratusen kronor.

Santiago Cambon vid sin pastamaskin.

– Jag fick sälja min bil för att ha råd, berättar Santiago Cambon.

Samtidigt startade han ett aktiebolag och hörde av sig till Miljöförvaltningen för att höra vilka regler som gällde för att bedriva livsmedelsproduktion.

– Jag blev överraskad över hur smidigt allt gick. Men det underlättade säkert att jag nästan bara jobbar med ingredienser som mjöl, ägg och vatten.

Dessa tre ingredienser är grunden i Santiago Cambons affärsidé och han är mån om att kvalitén på dem ska vara väldigt hög.

– Jag vill inte göra medioker pasta, det ska kännas exklusivt. Min pasta måste ha det där lilla extra. Det ska helst vara gårdsägg och fint durumvete som är ekologiskt eller åtminstone framställt på ett sätt som han tycker känns schysst.

Importerar mjöl från familjeägd kvarn i Italien

Han är ständigt på jakt efter det perfekta mjölet och importerar nu från en liten familjeägd kvarn i Italien. Den här förmiddagen står pastatillverkning på schemat i det aktivitetshus i Majorna där han hyr ett rum.

Duschrummet intill köket här hade stått tomt ett tag och visade sig vara perfekt som pastafabrik. Det var redan kaklat och hade de golvbrunnar som behövdes för att kunna arbeta med livsmedel. Santiago Cambon behövde dock investera i utrustning som rostfria bänkar, ugn, kylskåp och byttor.

– Jag försökte hålla det så enkelt jag kunde och fyndade mycket på andrahandsmarknaden.

Han snörar på förklädet och öppnar locket till en av de tre limegröna soptunneliknande behållarna där han förvarar sina mjölsäckar. I dag ska han göra lasagneplattor till ett café i närheten. När ingredienserna är uppmätta blandar maskinen själv ihop degen och matar sedan ut den i önskad form.

Santiago Cambon står beredd att ta emot och skära av biten när den antagit en lagom längd. Han placerar den på ett smörpapper på arbetsbänken och siktar över mjöl med en liten tesil. Men det måste gå undan så att han inte missar att ta emot nästa platta. Fyra kilo pasta senare är det dags att packa in den svagt gula färska högen och sätta på etiketter med tillverkningsdatum och bäst före-datum.

Ägg, mjöl och vatten – basen i all pasta.

– Det känns som en gammal lanthandel, säger han belåtet och studerar sitt bruna papperspaket.

Han är inte ekonomiskt beroende av att Majornas Pastafabrik ska gå med vinst än då han har behållit sitt jobb som kulturverksamhetsledare på ett studieförbund.

– Jag vill inte sadla om helt. Jag tror det är bra att hålla på med två olika saker så att man inte tröttnar. 50/50 skulle vara perfekt.

Santiago Cambon vill undvika att ha för bråttom.

– Först vill jag lära mig hantverket och vad det innebär att driva företag. Jag vill vara klar med inskolningsprocessen innan jag producerar ännu mer.

Många missöden i början

Han råkade ut för många missöden i början med maskiner som gick sönder och behövde repareras. Många gånger ställde sig Santiago Cambon frågan om vad han egentligen gett sig in på.

– Min revisor sa att jag skulle räkna med att de tre första åren skulle bli hundår. Så då har jag väl ett år kvar nu, säger han med ett leende.

Hans mål är att skapa en webbutik där han kan ta emot beställningar från både restauranger och privatpersoner. Kanske även skaffa en helt egen lokal längre fram. Men först vill han klura ut hur han ska få till även en god torkad pasta. Då skulle försäljningsmöjligheterna bli många fler. Han gör klart dagens andra sort, korta och rörformade så kallade maccheronis, och placerar ut dem på plåtar. Förra gången han provade att torka i ugn blev det smuligt så nu justerar han tid och värme något. Efter 16 timmar ska han komma tillbaka och se om hans experiment lyckats. Nu återstår det kanske tråkigaste men viktigaste momentet: en grundlig städning. Han plockar isär maskinen och lägger delarna i en hink med vatten. Blåser ut mjöl med tryckluft så att det inte blir kvar några rester i maskinen och torkar med trasa. Sedan sköljer han golvet med slang och moppar.

Vad är det allra roligaste då?

– Att göra ravioli! Att skapa olika goda fyllningar är mer som matlagning. Men när jag gör ravioli har jag mjöl i slemhinnorna i en vecka, säger han och skrattar.

TEXT OCH FOTO: LINN BERGBRANT

Läs mer om vad du bör tänka på när du startar eget

Läs fler artiklar från Platsjournalen


Tillägsinformation

Läs senaste Platsjournalen

Starta prenumeration
på e-tidningen  


Fyll i ditt namn och din e-post och få Platsjournalens nyhetsbrev med e-tidningen direkt till din mejl.

Namn
E-postadress

Starta kostnadsfri tidningsprenumeration
  

Fyll i ditt namn och adress och få tidningen Platsjournalen hem till din brevlåda varje måndag.

Starta prenumeration