Orättvis bild av etableringsreformen

De nyanländas behov och förutsättningar ser mycket olika ut. För många är det en lång resa att göra innan de har ett arbete. Det första vi gör tillsammans med personen är att jobba fram en plan som ska leda till arbete. Den innehåller svenskundervisning, samhällsorientering, validering och andra arbetsförberedande insatser.

Att som Fores underkänna Arbetsförmedlingens insatser genom att hävda att för få nyanlända är i praktik eller deltar i yrkesutbildningar i detta tidiga skede är orimligt. Dessa insatser kommer för många längre fram i planen. Alla kan inte starta med praktik från dag ett. Det är behovet som styr.

I artikeln uppmärksammar Fores även problem kring svenskundervisning, SFI. Vi instämmer i stora delar. Vi kan bara bekräfta svårigheten vissa kommuner har i att kombinera undervisningen med arbetsförberedande insatser. Det är också viktigt att kommunerna snabbt kan anordna svenskundervisning efter personens behov. Så sker inte alltid i dag.

Vårt uppdrag är alltså att erbjuda nyanlända ett stöd för att få ett arbete eller börja studera. Hur det ska gå till struktureras i en etableringsplan som omfattar 24 månader. Fram till förra året tog det i genomsnitt cirka sju år för en nyanländ person att få arbete.  Vår ambition är alltså att avsevärt förkorta den tiden.

Att dra generella slutsatser utifrån reformens första månader ger inte en rättvis bild. Vi delar dock Fores slutsats om att reformen har stor potential. Vi tar vårt samordningsansvar på stort allvar och förutsätter att övriga aktörer också bidrar i enlighet med sina uppdrag för att uppnå reformens fulla potential.

Angeles Bermudez-Svankvist, Arbetsförmedlingens generaldirektör
Marie Linell-Persson, chef för Avdelningen Integration och etablering